Jag hade målbilden klar: lös alla problem före.
Sedan högg det mig i strupen och vägrade släppa.
I dag handlar bloggen om synopsis.

Under förra veckan lyssnade jag på podden Skriv en bestseller eller en annan bok med Caroline Eriksson och Ninni Schulman.
Vi som följt podden vet att Eriksson hade en jobbig fajt med nya boken Hon som vakar, att hon fick stryka en massa och skriva om. I det aktuella avsnittet pratade hon om sitt synopsis, hur hon vill förutspå så mycket som möjligt av det hon kan stöta på, redan på förhand.

Utan att i övrigt göra några som helst jämförelser … jag känner igen mig.

För er som inte följt min resa, så här har den sett ut:
1) Tre manus till förlag, alla pinsamt oredigerade och alla korrekt refuserade.
2) Modus operandi: skriva nytt efter refusering. Tack (?) vare min utmattningssmäll var det omöjligt. Men jag kunde läsa om skrivandet. Läste även mitt senast inskickade manus och somnade – inte bara p.g.a. utmattningen. Så trist var det.
3) Hej Dr Phil. You can’t change what you don’t acknowledge. Jag erkände att jag gjort ett dåligt, oinformerat, jobb. Dags att göra annat för att få annat resultat.
4) När jag inte behövde vara sjukskriven längre tog jag upp senaste manuset som terapi. Behöll tio procent och fram växte en helt ny historia. Ifrågasätt, skriv om, redigera.
5) Nytt projekt. Vada ej över tunn is för en gris i säcken. Vad göra? Synopsis grand de luxe!

Synopsis! Vilken bra idé! Nyckeln till ett mer problemfritt skrivliv.
Sagt och gjort. Jag skrev version ett, sedan version två som jag drog för sambon, sedan version tre, sedan panik, sedan filt över huvudet. En sådan där grå kompakt militärfilt från 1983 som kunde köpas på gamla Överskottbolaget, alltså före det blev obegripliga Ö&B  – Överskotts & Bolaget … eller …. va? – och började sälja schampo och makrill i tomat.
Tanken på att förutspå allt i historien som möjligtvis, på sikt, skulle kunna hända/dyka upp/förvåna/överraska/chocka/överfalla har visat sig vara långt ifrån skrivandets vandra-i-mjukisbyxor-Kebnekaise. Det är scherpa-syrgas-dö-innan-toppen-K2.
Det är därför jag ligger under ÖB-filten och yrar om makrill i tomat.

Just nu står jag på den kinesiska sidan av K2.
Det är fan så brant kan jag meddela.
För varje fyra bergsbestigare som tar sig upp på toppen dör en.
Frågan är vem jag kommer att vara? Det får tiden utvisa.

Snälla, hjälp mig bli av med filten och de osunda tankarna på Ö&B.
Bolla med mig! Vilket är ditt bästa tips för att planera en historia?

Med förhoppning om ett positivare inlägg nästa gång – tack för att du läst.
Önskar dig en finfin vecka ❤

/ Marie, mittskrivliv@gmail.com

 

 

Annonser