Förra veckan skrev jag om läs ❤ skriv.
För många som skriver har musiken också stor betydelse.
I dag handlar bloggen om soundtrack.

Konstnärliga uttryck går inte sällan hand i hand. För många som skriver betyder musiken en hel del. Ibland för att skapa mysig skrivstämning, få oss att kliva in i rummet så att säga, och ibland för att vissa låtar uttrycker en känsla kompatibel med en scen eller karaktär.
Ett soundtrack för att sätta en ton är någonting Pulizerprisade Marilynne Robinson använder för att hitta karaktärers språk. Här kan du läsa mer om det.
Stephenie Meyer, mest känd för Twilightserien, har återkommande berättat om hur mycket bandet Muse betytt för henne under skrivandet. Bandet dök senare upp i soundtracket till filmerna.

Att ta musikintresset vidare från författeriet förekommer också relativt frekvent. Exempel är Camilla Läckberg som även skriver låttexter, bland annat till dansbandet Wizex, Sophie Sarenbrant som spelat in sången som speglar karaktären Jennys frustration i boken Bakom din rygg: Fight Song. Den finns att lyssna till på Spotify, både i Sarenbrants version och Rachel Plattens. Författaren Jonas Moström både komponerade musik och skrev text till sitt och sin frus bröllop. Bland annat låten Nära hos dig.
Och kändaste svensken av dem alla är kanske Ulf Lundell, som parallellt rönt stora framgångar både som författare och musiker/låtskrivare. 1975 kom hans första album Vargmåne och 1976 generationsromanen Jack. Här är det svårt att veta vad han är i första hand, han är liksom både och, samtidigt.
Ja, du hajar, jag behöver inte fortsätta.

Författandet ❤ musiken.

Jag har svårt att lyssna till textsatt musik när jag skriver. Helst av allt har jag tyst omkring mig, om jag ska lyssna alls blir det klassisk pianomusik.
Suck, tänker kanske du nu. Klassisk musik, så förutsägbart.
Men du, frys den tanken!
Det närmaste jag varit en klassisk konsert är en vattensprutande färggrann show i Prag där de spelade Antonín Dvořák ­– ur högtalare, antagligen från en cd – medan vi oohhh:ade och aahhh:ade enligt förväntan.
Detta hände när jag var tjugonio år gammal. Jag var med fyrtio äldre människor som samtliga var piggare än jag någonsin varit eller kommer att bli. Vi hade unnat oss en bussresa. Vi bråkade en del om vem som skulle sitta längst fram. Jävla Biggan från Trollhättan. Nej, fråga inte.

Längst ner på bloggen kan du lyssna till ett stycke som – om jag tvingades välja ett enda att höra på repeat i resten av mitt liv ­– skulle vinna. Hands down. Det har allt.
Oltremare av kompositören och pianisten Ludovico Einaudi är ren perfektion, den sänker garanterat blodtrycket. Troll-Biggan skulle behövt lyssna lite på den.

Vad betyder musiken i ditt skrivliv?

Ha en fin vecka ❤

/ Marie, mittskrivliv@gmail.com

Annonser