Att läsa för mycket förstör det egna skrivandet.
Känns resonemanget igen?
I dag handlar bloggen om läs ❤ skriv.

Hur viktigt är läsandet för mitt skrivande? Den frågan har jag funderat på under veckan som gått. Det började med att jag jonglerade tre böcker, normalt för mig är att läsa max två samtidigt. I samma veva såg jag ett inlägg i gruppen Författare på Facebook där en medlem skrev så här: ”Jag tror jag har förstått det stora problemet som alltid har handikappat mitt skrivande. Jag läser för lite.”
Så för mycket är bättre än för lite, eller hur?

Att låta skrivandet färgas av det jag för tillfället läser har tidigare i mitt skrivliv varit ett bekymmer. Det är i alla fall så jag sett det. Bästa exemplet är när Helen Fieldings böcker om Bridget Jones kom på svenska. Oj, oj. Som hennes språk färgade mitt eget knoppande skriv!
Men var det så farligt då?
Jag letade ju fortfarande efter min röst och vad bättre än att härma de som kan för att sakta karva fram sig själv? I teorin. Det låg ändå närmare att se andras röster som hot snarare än tillgångar. Så, jag skäms att säga det, men under perioder har jag helt undvikit att läsa … som om jag hade en unik, genialisk men känsligt påverkbar, röst.
Men lägg av så pinsam!

Denna diskussion – om faran i att konsumera för mycket litteratur, om risken att låta sin röst ta för mycket intryck – förekommer med jämna mellanrum på diverse forum för aspirerande författare. Jag önskar den kunde kvävas för gott.
Att härma etablerade författares sätt att skriva är en allmänt vedertagen metod för att utbilda sig i hantverket. Ju förr jag hade insett det desto bättre, men bättre sent än aldrig. Om bland annat det skriver Sören Bondeson här på tidningen Skrivas hemsida. Punkt tre berör härmeriet och att studera böcker ur ett mer tekniskt perspektiv.

Tack och lov kom även jag till insikt om att läsandet inte förstör för mig.
Tvärt om.
Att få studera någons färdiga skapelse är fantastiskt roligt nästan oavsett handling. Vad är det som gör att historien fungerar eller inte fungerar för mig? Hur har författaren gestaltat? Hur ser dramaturgin ut? Hur drivs historien? Hur utvecklas karaktärerna? Hur för dialogen berättelsen framåt?
Det finns så mycket att spana in – och lära av. Att närmare studera det som riktigt imponerar är oerhört givande.

Nu försöker jag läsa brett och även ta till mig tips i genrer jag normalt sett inte ger mig på. Har valt att vara nyfiken, inte bara drivas av läslust, och det har lett mig till läsning av allt från ungdomsfantasy till feelgood.
Även om relationsdramatik och spänning fortfarande är det jag dras till så ger avstickarna både nyttig och användbar input i mitt eget skrivande.

Vad betyder läsandet för ditt skrivande?

Jag tar gärna emot boktips! Mitt tips är pseudonymen Luke Rhineharts bok Tärningsspelaren, som kom på svenska 1973. Den var och är fortfarande en av de mest fantastiska böcker jag läst i mitt liv, fast det är tjugotre år sedan första gången.

Ha en fin vecka ❤

/ Marie, mittskrivliv@gmail.com

Annonser