Jag tvingades skriva om mitt senaste manus, rejält.
Nu tänker jag inte göra om samma misstag.
Kanske är jag mer än lovligt naiv?


Jag gillar verkligen att skriva nytt, men har upptäckt att redigering är ännu roligare. Så, hur kommer jag då dit på bästa möjliga sätt?
Förra veckan skrev jag utkast nummer två av mitt synopsis för historien AD. Det är 25 sidor där alla perspektiv, kapitelhändelser, scener, cliffhangers och vilken research som behöver göras kortfattat finns nedskrivet i rätt ordning.
Arbetet med det har varit roligt och inspirerande, ändringar är så mycket enklare att genomföra än i ett halvfärdigt råmanus. Jag vill smaka på allt före jag börjar skriva.
Nu ska mitt synopsis vila, sedan ska jag gå igenom det med fräscha ögon. Därefter ska jag testskriva ett par kapitel med olika tempus – men det lutar kraftigt åt nutid.
Målet: att förenkla processen.

Men, så läste jag en krönika av Johanna Thydell i Jönköpings-Posten … I den skriver hon om önskan att effektivisera skrivprocessen, den där strävan mot att undvika misstagen, och att det aldrig fungerar. Saker dyker ändå upp.
Själv är jag precis där, i hoppet om att alla eventualiteter ska kunna redas ut före jag börjar skriva. Ingenting oväntat kommer att hända, briljanta idéer fångas före första tangenten trycks ner. Det ska ge mer tid till redigering och fördjupning.
Men läsningen av Thydells krönika fick mig att inse fakta och acceptera att det oundvikligen kommer att dyka upp grejer.

Bara att roll with the punches.

Men bättre iklädd snitsig baddräkt, grodfötter och simglasögon när man hoppar i plurret än bli ikastad med kläderna på och stövlar som sänken. Så tänker jag och planerar oförtrutet på.

Jag är alltså inne på att tänka efter före = väl genomarbetat synopsis. Vilket är ditt bästa råd, vad borde jag tänka på före jag börjar skriva?

I övrigt har jag ett par mellanveckor, då både manus och synopsis måste vila. Tänker därför ägna tiden åt ett eftersatt novellskrivande, där jag fått en del matnyttig feedback att ta tag i.
Ska också läsa klart Stallo av Stefan Spjut medan jag ser fram emot Skriv en bestseller-poddens nya avsnitt.
Veckans höjdpunkt blir ett rendez-vous med Åsa mellan Ö-vik och Umeå för att pepp-prata skrivande. Dessutom ska hon frakta en åtråvärd vara över länsgränsen: spänningsromanen Efter Emma av Anna E. Wahlgren, vilken jag ser mycket fram emot att läsa.

Bär också med mig Annikas inlägg från förra torsdagen. När jag läste det kastades jag handlöst tillbaka till när en av mina käraste vänner fick sitt cancerbesked. Minns hur overkligt, obegripligt, obehagligt det var. Och tacksamheten när den inte spridit sig kände jag också, fast i det här fallet kom sig tacksamheten av ett falskt alarm.
Livet är så jävla skört.
Annika, ditt inlägg fick mig också att inse hur mycket ni andra som skriver faktiskt betyder för mig. Hur mycket du betyder. Kanske borde vi säga det till varandra oftare, både online och IRL.

Tack för att ni finns, ta hand om er ❤

/ Marie, mittskrivliv@gmail.com

Annonser