När jag i början av de tjugo skrev klart mitt första bokmanus hade jag inte en tanke på dramaturgi och gestaltning.
Jag visste kort sagt ingenting om hantverket. 

I dag handlar bloggen om kunskap.

När etablerade författare ska ge råd till oss som aspirerar lyder de ofta skriv, skriv, skriv, vilket i sig är helt sant. Det finns ingen genväg för att få ur sig ett helt bokmanus.
Men … uppmaningen behöver nyanseras, tycker jag.

Jag har alltid skrivit, med passion och entusiasm, utan att egentligen ha en förbaskad aning om vad jag sysslat med. Tre manus har blivit skickade till förlag. Det andra aningen bättre än det första, det tredje aningen bättre än det andra. Aningen, alltså.
Självklart blev jag, med rätta, refuserad.
Av ett förlag fick jag veta att det var rent dåligt.
Ja, du läste rätt, de tog sig tid att frångå standardrefusen, dåligt var det.
Vadan detta? tänkte jag. Dåligt?
Så kan vi ju inte ha det!
Det måste oundvikligen bli bättre och hur blir det då det? Jo, genom att jag fyller på min kunskapsbank.

Att skriva ett bokmanus med förhoppningen att bli utgiven är inte så bara. Det är inte bara att få ur sig närmare 90 000 ord. Det är inte bara att redigera till det. Det är inte bara att skriva ett snyggt följebrev.
Den som inte vet hur en historia berättas är diskad redan före startskottet. Det kan jag ställa upp som ett levande bevis på, om än med skamrosor på kinderna.
För vem vill frivilligt diskas? Kom igen, räck upp en hand!
Mäh, titta inte på mig, jag sitter på båda mina.
Nu för tiden, i alla fall.

Så, vad gör den kunskapsfattiga? Hon pluggar på.
Och det jag har märkt är att man inte alls behöver betala coacher och kursledare tusenlappar för att berätta hur bokskrivandet går till, om man inte vill. Inte heller måste man ta tjänstledigt och plugga på universitetet. Den som söker skall finna en gedigen kunskapsbank i allt från böcker, nya och gamla, till poddar och bloggar.
Och, om du har möjlighet, skaffa gärna en i ämnet kunnig rådgivare.

Ett annat populärt tips som ges till oss aspirerande är läs, läs, läs och det är också en god rekommendation, med tillägget och studera berättelserna du läser. De flesta skönlitterära böcker är var för sig en kurs i dramaturgi och gestaltning.

Att jag skaffat mig lite köttiga ben har hjälpt, har dessutom insett hur komplext ett bra historieberättande är och ödmjukt fått knäböja inför det faktumet.
Något annat som gjort, och gör, skillnad är när min ärliga rådgivare säger åt mig att jag inte begriper grejer.
I fredags cyklade jag av vägen (ja, jag glodde för intensivt åt fel håll) och medan jag härjade för att ta mig upp ur diket tänkte jag på symboliken, för det är lite så det är även med skrivandet.
I cykelfallet var det min sambo som sa: Vad gör du där nere?
I skrivfallet är det rådgivaren som säger: Vad gör du där nere?
Och så kravlar jag mig upp på vägen igen.

Men de famlande åren har inte varit helt bortkastade.
Det jag har med mig är att jag kan skriva språkligt bra, historier jag vill berätta kommer löpande, jag har disciplinen att slå ner rumpan och knattra ner hela bokmanus och jag har dessutom förmågan att ta en käftsmäll och omvandla den till konstruktiv kritik som i förlängningen leder mig framåt.
Det hade kunnat vara värre.

Men alla dessa pekpinnar och skrivhandböcker kan ha motsatt effekt också, om det skriver min vän Åsa här. Vi som skriver är ju inte stöpta i samma form, vi har olika drivkrafter och sätt att motivera oss. Och ibland kan det bästa vara att kasta böckerna och bara ösa från själ och hjärta.
Jag tror på en kombination, var sak har sin tid och det viktigaste av allt är att bibehålla den grundläggande glädjen i att skriva, även om man ibland får leta efter den under bord och bakom soffor.

Vilket är ditt förhållande till förkovran i skrivhantverkets ädla konst?

Nu ska jag skriva in en glömd scen i mitt manus, före det får vila. Det är intressant hur scener kan verka skrivna redan, bara för att de är noga uttänkta.
Sedan ska resten av veckan ägnas åt synopsis, tänker mig tre perspektiv, ska försöka ha inslag av första person i ett av dem i form av brev eller dagboksanteckningar och ett annat helt i första person. Återstår att se hur det fungerar, roligt ska det bli i alla fall.

Önskar dig som orkat läsa hit en fin vecka ❤

/ Marie, mittskrivliv@gmail.com

 

Annonser