Hej vänner, nu är sommaren officiellt slut och Mitt skrivliv har vilat klart för den här gången. Så kul att vara tillbaka!
Hur har du haft det?

Det har varit många vilsamma dagar här på Åsen, blandat med en del arbete på hus och gård har det sammanfattningsvis varit en fyraplus-sommar av fem.

Jag har också blivit officiellt arbetslös, sedan arbetsfri, efter att min anställning avslutades den 30 juni. Detaljerna kring detta skulle kunna få den mest ystra att somna in, så jag låter bli att dra dem.
En intressant och utmanande sak med detta är i alla fall att det, enligt uppgift, är många där jag bor som oroar sig för min framtid. Vad ska Marie göra nu?
Jag får frågan från de som vågar ställa den, annars frågar de min mor, eller hennes kompisar: Men vad ska Marie göra nu?!
Många oroar sig, tydligen. Folk jag knappt känner.
För mig, alltså.
Oroar de sig.
Och om nu alla andra är så himla oroliga, folk som i vanliga fall knappt hälsar, borde kanske jag också vara det, va?
Nej, för jag vet saker de inte vet.
Det finns liksom inte plats för annat lull-lull i mitt huvud.

I juli har jag pysslat med nygamla manuset ED, det har slimmats och sedan växt, en ny perspektivperson har tillkommit, tempus har ändrats i allt väsentligt, och tredje person har blivit första person när det gäller hp:n.
En reflektion jag gjort är att ED är en enda lång lärdom.
Du som känner mig vet att jag skrivit några manus, men varit dålig på att redigera ordentligt – trots att bland annat text- och innehållsredigering varit mitt jobb i över tio år. Inte för att nyheter på särskilt många sätt går att jämföra med skönlitteratur, men ändå, du förstår vad jag menar.
Anledningarna till bristerna i redigeringsarbetet har varit många, kortfattat dessa:
* Okunskap.
* En känsla av ”jag kan bättre än så här”.
* Överdriv. Med det menar jag att jag sedan första manuset haft inställningen att jag lär, jag är inte där än, jag måste skriva nytt och nytt för att bli bättre.
Bättre har jag blivit, men någonstans är det dags att stanna upp och riktigt bita tag med huggtänderna i senaste manuset, maxa möjligheten om du så vill.
Och den tiden är nu.

Eftersom jag inte varit frisk har varken koncentration, minnesförmåga eller ork funnits för att skriva helt nytt. Tack för det livet! Jag tvingades stanna upp.
Har byggt om en gammal historia, lärt känna mina karaktärer bättre, faceat min rädsla för att skriva dialog – tack Eva-Lisa för att du smällde mig på fingrarna, det behövdes – och nördat ner mig i hantverket mer än någonsin tidigare.

Även fast jag vill ta all ny kunskap och påbörja nästa projekt så ska jag inte göra det. Inte förrän ED är klart, skickat till testläsare och senare till förlag.

Annars då? Jo, jag håller på att greja i ordning det som ska bli min arbetsplats under överskådlig framtid: skrivarstugan.
Jag har även uppdaterat min bloggpresentation, den hittar du här om du vill.

Vad gör du och hur ser din höst ut?

Avslutningsvis gratulerar jag Sara, som skickat in sitt manus till förlag, håller tummarna hårt för dig!

Sist men inte minst vill jag tipsa om ett par skrivbloggar, om ni inte redan följer dem.
Den ena är Carola Holtan Segerlunds. Hon har tagit tjänstledigt för att skriva och är grym på bland annat historisk research, som hon delar med sig av i bloggen.
Den andra är min vän Åsas, som hon precis startat. Vi studerade till journalist ihop och hon är – förutom en av mina bästa vänner – tuff, smart, en utmärkt skribent och grym på feedback.
Följ, vet ja!

Ha en fin vecka och tack för att du tog dig tid ❤

/ Marie, mittskrivliv@gmail.com

Annonser