Författarbloggar, författarpoddar, författarartiklar.
Det finns lika många författartyper som författare, nästan.
I dag består bloggen av ett test: vilken typ är du?

Jag har legat på sjukhus och i och med det hamnat i en rejäl skrivdipp. I några dagar var jag osäker på om jag någonsin skulle bry mig om mina manus igen, de kändes oviktiga i ljuset av att jag inte visste vad som var fel med mig.
Det visade sig vara något relativt ofarligt men plågsamt, med en dödlighet på magra fem procent. Om man är barn eller jättegammal.

quiz-1373314_1920
Foto: Pixabay.com
Hur som helst, nu jobbar jag på att komma tillbaka in i mitt manus och roar mig under tiden med oviktigheter. Som ett test.
Vissa av oss ser oss redan som framgångsrika författare, fast vi är outgivna. Vissa av oss smyger med skrivandet och gömmer det i byrålådan, rodnar och skäms. Vissa av oss skriker från bergstopparna och bygger oss själva som varumärken i väntan på att bli upptäckta. Vissa av oss hoppas och drömmer, i ensamhet eller i mindre grupper. Vissa av oss tar saken i egna händer och publicerar oss själva via hybridupplägg eller liknande när ingen annan vill, eller för att vi vill behålla kontrollen och få större del av kakan.
Det finns en uppsjö av författare/författaraspiranttyper och därför har jag skapat ett test som bör läsas enbart i underhållningssyfte.
Vilken typ är du?

  1. När jag pratar om mitt skrivande med andra människor beter jag mig så här…
    A) Jag rodnar – åtminstone invärtes – och försöker byta ämne. Risken är ju att någon tror att jag tror att jag är något och det vill jag såklart inte. Att någon ska tro. Att jag tror.
    B) Jag högläser en del av talet jag planerar att hålla när jag tar emot Augustpriset, det jag kommer att få för romanen jag just nu skriver på.
    C) Jag drar hisspitchen som jag övat framför spegeln och noterar noga hur lyssnarna reagerar. Ett leende blir som ett vedträ på inspirationsbrasan, men minsta ögonblinkning på fel ställe leder till att jag skriver om hela manuset.
    D) Jag börjar prata om olika dramaturgiska modeller och berättar ingående hur mitt manus är uppbyggt i förhållande till bilden ”valen”.
  1. Mitt mål med skrivandet är…
    A) Mål? Det beror på vad förlagen säger. Men mål, nej det har jag nog inte, jag skriver och så ser jag vad som händer. Vem är jag att ha mål? Det är inte jag som bestämmer vad som ska ges ut.
    B) Bli översatt till 150 språk, minst. Sälja mer än Läckberg, GW och Guillou. Tillsammans. Mer än James Patterson och Stephen King. Tillsammans. Nobelpriset är inte uteslutet, min debutroman måste bara hitta ett förlag först.
    C) Hur menar du då? Har du läst något jag skrivit? Så du tycker att jag borde ha ett mål?
    D) Att ha ett mål är viktigt för en karaktärs utveckling, alla romaner måste innehålla en karaktär som genomgår en sorts resa, som utvecklas. Det tycker jag är ett mål och jag har tidslinjer över alla väggar hemma, med färgade post-its som signalerar olika känslolägen. Har jag berättat om ”valen”? Det är också ett mål.
  1. Jag jobbar med mitt skrivande så här…
    A) Jobbar och jobbar, jag skriver när andan faller på, mest varje kväll faktiskt men det är ingen big deal. Jag kallar det inte för att ”jobba”.
    B) Jag har ett mål på 5 000 ord per kväll och det skriver jag lätt, jag är som en maskin, jag är gjord för det här. Behöver inte ens redigera för allt jag skriver är så jävla magiskt.
    C) Jag brukar skriva ibland på kvällen och på helgen, minst 35 timmar i veckan. Räcker det för att säga att jag ”jobbar” med mitt skrivande? Det är ju inget heltidsjobb eller så.
    D) Jag gör synopsis och outlines och använder tidslinjer och scenförteckningar. Mycket post-its och färgade pennor. Och Scrivener! Kanske det bästa programmet ever. Jag delar upp dokument och sedan sammanfogar jag dem igen. Det är så bra! Har jag berättat om ”valen”?
  1. Det går bättre för en aspirerande författarkollega än för mig, jag reagerar så här…
    A) Det är jätteroligt, det lär aldrig gå lika bra för mig, jag är inte alls lika begåvad och inte har jag lika mycket tid att satsa heller. Det blir som det blir, men det är kul att få vara med på ett hörn som aspirerande författarvän.
    B) Va? Det skulle aldrig hända!
    C) Det skulle kunnat vara jag. Visst skulle det kunnat vara det? Jag ska bara redigera lite till, sedan är väl det jag skrivit lika bra? Jag tycker det, visst tycker jag det?
    D) Hur definierar vi ”går bra”? Ett väldigt bra manus kan refuserats för att förlagen inte letar i den genren för tillfället. Antagligen har personen använt ”valen” som modell, det ska man göra.
  1. Jag har en blogg där jag skriver om skrivandet, det gör jag så här…
    A) Jag skriver inte inlägg så ofta, då skriver jag mest om andras böcker, de som blivit utgivna. Mitt skrivande är väl inte särskilt intressant.
    B) Jag uppdaterar ofta, varje dag, minst en gång om dagen. Där skriver jag om hur mycket jag skrivit, om vad jag läst, jag lägger upp bilder på mig själv när jag skriver. Jag är ett varumärke. Och glöm inte Twitter och Instagram, där är jag också.
    C) Har du läst min blogg? Jag har inte jättemånga läsare, bara tusen, det är inte så mycket kanske? Eller är det mycket? Jag lägger ibland ut texter jag skrivit, de som inte får några likes tar jag bort snabbt, för visst är sjuhundra likes lite om man har tusen läsare? Då måste jag vara dålig… eller?
    D) Jag bloggar om skrivandets tekniska bitar. Utbildar gärna andra i skrivandet, det mesta handlar om gestaltning, dramaturgi, om olika perspektiv och om ”valen”. Vill du lära dig om ”valen” så kolla in min blogg!
  1. Jag hanterar en refusering så här…
    A) Som väntat blev jag refuserad, som alla andra gånger. Men jag jobbar på, Rom byggdes inte på en dag och skam den som ger sig. Jag förstår att de väljer andras manus före mina eftersom de säkert är mycket bättre.
    B) Det måste ha blivit fel! Jag ringer upp och skäller ut dem, förklarar att de missat nästa Twilight, nästa Harry Potter, nästa Astrid JÄVLA Lindgren! Fy vad pinsamt, för dem alltså.
    C) Varför har jag refuserats? Jag förstår inte. Betyder det att jag inte är bra nog? Men min mamma säger att jag skriver bra och hon är jätteopartisk. Jag trodde att jag var bra, men jag är kanske inte det? Kan du läsa och säga vad du tycker, fast bara bra saker.
    D) Jag hade misslyckats med de tre akterna, garanterat! Jag visste det. Jag kan alla regler och bröt mot några, men förlagen vet väl inte att jag kan reglerna och därför kan bryta mot dem? I natt ska jag bolla mitt manus mot ”valen” och sedan skriva om allt så det inte bryter några regler.

________________ 

Flest A – Den blyga typen
Skärpning! Sluta skämmas för att du skriver, du har rätt att ta lika mycket plats som någon annan och behöver inte be om ursäkt.
Vi andra läser dig och ropar ”heja”. Du måste resa dig och inse att du är bra, du kämpar på efter bästa förmåga och det är allt någon av oss kan göra. Dina chanser är inte sämre än någon annans.

Flest B – Den självsäkra typen
Tagga ner! Ja, du är jättebra. Bäst, rent av. Det framgår med all önskvärd tydlighet, för alla. Ibland kan överdriven självsäkerhet vara ett tecken på det motsatta, det kanske är något du bör fundera på.
Vi andra läser dig med fasa, hur kan någon bli så verklighetsfrånvänd? Okej att det är bra att tro på sig själv, men ett hälsosamt mått av självdistans är aldrig fel.

Flest C – Den bekräftelsesökande typen
Kamma dig! Tusen personer läser din blogg. Sluta larva dig. Du är så bra som du är, vad någon annan säger ska inte spela någon roll.
Vi andra läser dig med en tilltagande trötthet, du kan inte fika efter bekräftelse varje sekund, för vi orkar inte med det mer.

Flest D – Den insnöade typen
Lugn! Alla har förstått att du älskar valen, det råder ingen tvekan om att du kan allt om de tekniska bitarna i skrivandet.
Vi andra läser dig med stor behållning och skulle faktiskt då och då vilja veta hur det går med ditt eget skrivande också.

________________

Vi är nog många som har en släng av såväl A och B som C och D. Jag vet att jag har det. Har du?
Ibland är jag bäst och ibland är jag sämst, ibland ett dramaturgiskt geni och ibland så pinsamt dålig att jag blir röd om kinderna vid blotta tanken på att någon skulle läsa och avslöja mig för den bluff jag är.
Det fina med att vara en kreativ person är att inga bottennoteringar håller i sig, tyvärr inga toppar heller. Nu ska jag slå upp anteckningsboken på kapitel 32 och fortsätta redigeringen. Men först ska jag studera den där ”valen” en stund… 😉

/ Marie, mittskrivliv@gmail.com

Annonser