Har just vaknat ur ett Storytelkoma.
I dag handlar bloggen om ljudböcker, om första utkastet av mitt omskrivna manus och om att prioritera.

För två veckor sedan gick jag under jorden, bildligt talat. Inget eget bloggande, minimalt läsande av andras bloggar. Om ens något, jag minns inte, det är som om jag befunnit mig i en blackout. Jag återkommer till det längre ner.

Jag bloggar ganska lite om mitt eget skrivande nu för tiden, det betyder inte att jag inte skriver eller redigerar. Men jag undviker prestationen, så långt det är möjligt, konstigt nog verkar det vara till kreativ fördel.
För några veckor sedan blev jag i alla fall klar med omskrivningen av mitt gamla manus, som nu blivit en helt ny historia, ett nytt manus med ett nytt namn. Lade över den på iPaden och sa ”god natt min sköna, vi ses”.
Snart ska jag börja läsa och fixa så mycket jag kan, före min första testläsare får sätta tänderna i manuset. Det känns spännande, läskigt och hoppfullt. En kul del av processen, helt enkelt.

Men nu till saken: mitt Storytelkoma.
För två veckor sedan skaffade jag mig en provprenumeration på Storytel. Villkoret jag satte upp var att prioritera bort annat. Att bara lägga till utan att dra ifrån är inget hållbart sätt att leva sitt liv. Därför får vissa saker stå tillbaka när andra kommer in och tar plats, i det här fallet blogglivet.
Målet var att hinna med fyra böcker, jag hann fem: Stockholm Psycho – Anna Bågstam Ryltenius (bloggar här), Störst av allt – Malin Persson Giolito, Skuggan av henne – Anna E Wahlgren (bloggar här), Glöm mig – Alex Schulman och Elva år i fångenskap: Kidnappad, inlåst och bortglömd – Michelle Knight & Michelle Buford.

Storytel var en positiv upplevelse, med ett bra utbud. Jag gillade kombon e-bok/ljudbok, att kunna läsa när jag ville och lyssna när jag diskade eller gjorde annat. Alla utom Skuggan av henne fanns som e-bok också och det var toppen, eftersom jag är helt ny som ljudbokslyssnare upplevde jag det svårt att bara vara hänvisad till lyssning. Att på ett smidigt sätt kunna byta till e-bokversionen och hamna precis där jag slutade lyssna var en väldig fördel, det gjorde att jag kunde läsa före jag somnade till exempel, och när jag ville ha tyst runt mig.
En oväntad upptäckt var hur stor roll uppläsaren av en ljudbok spelar, rösten och tonen kan verkligen make or brake en bok, det hade jag ingen aning om. Emma Peters, som läste Stockholm Psycho, var fantastisk och det fick mig att inse att på samma sätt som man kan läsa en författare för hans/hennes språk så kan man lyssna på en ljudbok tack vare uppläsaren. Även om det i fallet med Stockholm Psycho också var en väldigt bra berättelse.

Det jag kom fram till efter två veckor med Storytel var att jag introducerats till en ny värld, ljudböckernas, och att jag delvis omfamnat den. Positivt! Ändå valde jag att avsluta prenumerationen då jag är rädd att jag skulle hamna i ett konstant stressläsande/lyssnade. Däremot kan jag tänka mig att återkomma under egna skrivfria perioder när jag har behov av att massläsa/lyssna, eller på semestern.

Det enda problem jag upplevde med Storytel var betygen. Såg flera fall där snittbetyget som visades upp inte alls överensstämde med snittet när jag själv räknade efter. Böcker med flest ettor, tvåor, några treor och en fyra kunde ha ett officiellt snitt på fyra. Någon som har en aning om vad detta kan bero på?
En annan grej med betygen var att vissa kommenterat och inte verkade särskilt nöjda, men de hade ändå satt en fyra eller till och med en femma. Det blir också konstigt.
Så betygen på Storytel är ingenting att gå blint efter, bättre då att läsa recensioner utanför sajten.

Sammanfattningsvis kan jag lite yrvaket konstatera att det finns så fantastiskt många sätt att konsumera litteratur nu för tiden, det är e-boken, ljudboken och pappersboken – bara att välja och vraka.
Vilket sätt föredrar du?

Nu ska jag läsa mig igenom alla blogginlägg jag missat under mitt storytelande, jag undrar verkligen vad ni sysslar med mina kära kollegor!

/ Marie, mittskrivliv@gmail.com

Advertisements