Nu ringer vi in modets och hoppets år, tycker jag.
Inför 2017 har jag funderat mycket kring process och mål.

Vi är så bra på att sätta upp hinder och begränsningar, främst för oss själva men även för andra. Därför vill jag utropa 2017 till de sprängda bojornas år, de krumma ryggarnas resnings år, den höjda blickens och modets år!
För min egen del åtminstone, du kanske har en hel hög sådana år bakom dig och bara gäspar nu. Jag hoppas innerligt att det är så.

Som skrivande människor styr vi över öden och universum, vi är alltings skapare och alltings dräpare. På papperet.
I verkligheten styr vi – i bästa fall – över en sak, en person, allena och det är oss själva. Det gäller att komma ihåg det och därigenom mota frustrationen i grind, att sätta mål vi själva rår över är en metod för att hantera detta.

Att sätta upp mål är viktigt, att med lust och iver ta sig an resan är nödvändigt. Den som inte gillar att löpträna kommer aldrig springa ett maraton.

Som vandrare har jag lärt mig att färden är ett mål i sig, att varje steg är till för att njutas. Det är tungt och tufft och utmanande ibland. Men i grunden är det därför jag vandrar, inte för att det är lätt, utan för att jag får tillbaka så mycket mer än jag ger.
Det tog mig många mil i fjällen för att komma till den insikten.
Jag minns fortfarande exakt när den slog mig, på min första uppstressade, ångestladdade ensamvandring. Jag minns till och med vid vilken bäck i Vindelfjällen jag satt när nu:et slog mig.
Det handlar inte om sedan, det handlar om nu. Varje steg.

Så är det också med skrivandet. Processen är vandringen jag kommit att älska och den styr jag över helt själv. Och precis som med vandringen behövs ett eller flera mål, med fördel även en karta och kompass.

Klassiskt sägs det att mål ska vara tydliga, mätbara, realistiska och tidsbegränsade. Men måste de vara det eller kan de anpassas?
Detta är exempelvis mina skrivmål för 2017:
* Fortsätta jobba lustdrivet efter förmåga, utan att räkna ord och sätta deadlines.
* Bli klar med omskrivningen av mitt manus och skicka det för testläsning.

Tydliga? Ja. Mätbara? Nej, inte direkt. Realistiska? Ja. Tidsbegränsade? Nej. Är jag ute på djupt vatten med mina mål nu? Nej.

En annan viktig del av målidentifieringen är nämligen att fastställa syfte. Frågor att ställa sig är: Vad är viktigt? Varför är det viktigt? Är det tillräckligt viktigt för att göra avkall på X och Y? Hur ser det ut när jag gör avkall på X och Y?
Sett till mina mål för 2017 är det viktigt för mig att få fortsätta vara kreativ samtidigt som jag låter bli att köra slut på mig själv, jag prioriterar återhämtning. Det är viktigt för att jag ska orka skriva och, ibland, leva. Jag är villig att göra avkall på min prestation, det gör jag genom att begränsa mig.
Begränsningen är alltså mitt outtalade huvudmål som spänner över allt, utan begränsning ingen prestation överhuvudtaget.

Mitt mål för året styr jag helt själv över, jag kommer att styra över alla delar i processen, fram tills jag skickar manuset till förlag. Då får jag acceptera det som sker.
Då och då dyker det upp inlägg i gruppen ”Författare på Facebook” där desperata uppgivna människor vill ha tips på hur fasen de ska bli publicerade. Ett populärt ämne bland oss författaraspiranter som ger uttrycket banka pannan blodig en helt ny innebörd.
Vi måste helt enkelt lära oss fokusera på sådant vi själva kan påverka och bara det vi själva kan påverka. I första hand kvalitén på våra manus.
I andra hand kan vi lägga energi på följebrev, researcha förlag, trender och annat lull-lull som kan öka chansen att bli vald. Kanske satsar vi på att bli supertwittrare med tusentals följare, eller får skriva krönikor i en tidning.
Stort och smått, smått och stort, kan vi själva påverka.

Det enda jag kan göra är allt som står i min makt, när jag gjort allt som står i min makt är det min förbannade skyldighet att känna mig nöjd. Kanske inte med resultatet, men med min insats.

Så min uppmaning till mig själv och dig som läser är: Dröm stort! Satsa allt! Våga misslyckas! Var medkännande och ömsint, både mot dig själv och andra. Då kommer skrivåret 2017 att bli en succé.

Hur känner och tänker du inför det kommande året i ditt skrivliv?

/ Marie, mittskrivliv@gmail.com

 

PS: Jag vill klargöra en i mitt tycke viktig, nej helt avgörande, sak: den som vågar identifiera ett mål vågar också ta risken att misslyckas. Att misslyckas är att ha vågat och alltså inget nederlag.

 

Advertisements